What happens if you use Google Glass 24-7?

We got reach of one of the first pair of Google Glass that reached Sweden. So, what happens if you use them 24-7? We at Interaktionsbyrån lived with Google Glass a pair of weeks. We have not only reflected around what the product is today but also discussed what it could be in the future. Where is the technology going and who will Glass 7.0 look like and what will it be able to do for us?

 

Early adopters som använder Glass har i media skämtsamt fått epitet “Glassholes” och den har redan hunnit bli förbjuden på cafeer och restauranger i San Fransisco. Googles senaste teknikpryl väcker känslor, mycket på grund av att de som inte har på sig Glass ställer sig frågor som “Blir jag filmad nu?” och “Kan den känna igen mitt ansikte” vilket väcker debatt kring personlig integritet. Men inget nytt under solen här. När ny teknik lanseras och medför en beteendeförändring så är det alltid en fas av justering av våra sociala normer. Vi formar tekniken men tekniken formar även oss och så har det alltid varit. Vi bör komma ihåg att inte för så länge sen kändes det konstigt att se en man eller kvinna gå och prata högt för sig själv på stan men nu gör vi automatiskt kopplingen att de pratar i headset, och när mobiltelefonerna började få kameror i sig var folk paranoida att bli fotade ute på krogen. Det tar lite tid att vänja sig vid ny teknik och när vi i framtiden ser folk med små ljusprickar svävande inuti linserna på sina glasögon kommer det kännas lika naturligt som att se folk spela Candy Crush på bussen.

Men hur är det att använda Google Glass idag? I interaktionssynpunkt kan vi konstatera att det har sina brister, inte bara för att man känner sig lite som ett UFO när man går runt med dem men även på ett ergonomiskt plan lämnar de en del att önska. Precis som när iPhonen kom 2007 är det här en produkt som medför en helt ny typ av interaktion vilken sker främst med röststyrning. Om man inte känner för att röststyra Glass kan man använda fingret för att trycka och svepa på yttersidan av ena bågen men i längden känns det ansträngande att lyfta handen upp och ner till huvudet. Inomhus under relativt dämpat ljus är kontrast och färg acceptabla men då man går ut i ett soligt Stockholm blir det genast svårt att läsa text och urskilja detaljer i bilder. Dock inser vi att dessa problem med Google Glass 1.0 är barnsjukdomar och kan arbetas bort i form av bättre kontrast, ljud och batterikvalitet. För min kollega Magnus fungerade de faktiskt förvånansvärt bra när han satt på en restaurang med vår VD Joel strax innan de skulle träffa en kund. Plötsligt plingade Google Glass till och Magnus kunde svara Marte, som var lite sen, var och när de skulle mötas upp utan att Joel märkte något. Med andra ord kändes det mer diskret att ha konversationen via Google glass i det sammanhanget än att ta upp och fippla med mobilen.

 

Det största argumentet mot Glass för tillfället kanske inte är så mycket tekniska brister i processor och batteri utan snarare vad vi kan kalla “UFO parametern” — dvs det något socialt obekväma att ha en lysande plastpinne bredvid ögat samtidigt som man säger “Ok Glass” stup i kvarten. För att folk ska bli bekväma att anamma Google Glass på allvar tror vi nyckeln är att man inte ska se den som en teknikpryl utan snarare som en snygg modeassecoar där tekniken blir osynlig. Tänk er att man inte ser skillnad på Google Glass 7.0 och ett par tunna glasögonbågar från Prada och att interaktionen blir mer naturlig och intuitiv. Idag kan man till exempel dubbelblinka med ena ögat för att ta en bild med Glass, vilket är en bra början men vi tror att det finns utrymme för fler subtila medel, till exempel att du scrollar ner för ett mail genom att dra finget diskret längs näsryggen eller skicka ett sms med en lätt fingerknäppning. Poängen är att göra interaktionen mer osynlig genom att införliva naturliga gester vi redan är vana att göra själva samt se hos andra. Då kan en produkt som Glass smälta in i vår vardag på ett mer naturligt sätt.

 

You can see Google Glass as your “inner Internet”

 

Men framtidens Google Glass kommer inte bara ge dig kontextuel info baserat på tid och plats utan även på biometrisk data. Med hjälp av din puls och ögonrörelser kan den gissa om du är nervös och kan tolka det som att du behöver assistans eller access till en viss typ av info. Du känner exempelvis inte igen personen på stan som hälsar på dig — du lite blir nervös — och som magi drar Google Glass upp Linkedin eller Facebook profilen automatiskt. Bärbar teknik som Glass kan bli ditt “Inre internet” — en förlängning av dina sinnen som rycker in och hjälper dig när den behövs.

 

Men även om det kommer ta tid för Google Glass att kännas som en naturlig accessoar i vår vardag så tror vi att den på kort sikt kommer bli ett verktyg för professionella kundsegment som idrottare, poliser, militärer, läkare, kirurger, piloter och många andra yrken där man har stor nytta att ha händerna fria samtidigt som de blir matade med information. Tänk er en flygplansmekaniker som kan se ett lager av grafik och text kopplat till en specifik motor han utför service på eller en kirurg som kan se vitala data för patienten samtidigt som ett lager av grafik över organ, artärer och skelett kan mappas på kroppen medan operationen äger rum. Längre fram när tekniken blivit så pass prisvärd för att privatkonsumenter kan ha råd kommer det komma appar som matchar usecases vi har i vardagen. ICA kanske släpper en app som gör att du kan scanna deras varor med blicken och få fram mer info när du plockar ut dina varor från hyllorna. Tänk även appar kopplade till bilkörning där du får visuell info om trafikläge eller väderlag så att du genom Glass kan se hur vägen skiftar färg till blå om det till exempel är risk för halka. Dock får Google Glass appar anpassade till bilkörning designas med säkerhet och ergonomi i åtanke, tex borde skärpdjupet mellan interfacet och horisonten göras så litet som möjligt.

 

“Ok Glass — whats next?”

Vad händer på kort sikt med Glass då? Vad är nästa steg? Vi tror att expansion av apputbudet och smart marknadsföring för vad som är möjligt att göra med dem är nyckeln. Och precis som dagens smartphones, är det bara en tidsfråga innan Google Glass kan börja kommunicera med uppkopplade prylar i ditt hem. Säg till exempel “Ok Glass, vacuum my house” och din smarta dammsugare drar i gång en tur runt vardagsrummet eller “Ok Glass, open the garage door” och garaget öppnas när du ska parkera. Om Google lyckas locka utvecklare till Glass plattformen med samma framgång som Apple gjort till iOS, så sätter endast fantasin gränser för vad vi snart kan göra med händerna fria.

Vi känner att “Look mom, no hands!” kommer få en ny innebörd framtiden.